Arcana-Arcanorum

Arcana-Arcanorum

Om Arcana-Arcanorum

Denna blogg avser att belysa fenomen i samhället från helt nya perspektiv. Bloggen i sig är en tankesmedia som ser människan "sub specie eternitatis".

Migrationen—Problema Non Grata

OmvärldsanalysPosted by Christer Claus Sun, December 18, 2011 22:59:41

Ett problem som blir obehagligt riskerar att bli en populistisk grogrund. Migrationen är högerpopulismens största valfråga, men också något som vänsterpopulismen kan gotta sig i för att ta politiska poäng. Inget av PEP-partierna vill se en bra lösning på frågan; SD för att den är vad deras existensberättigande är baserad på; S för att de tror att nysvenskar är deras valmannakår. För 50 år sedan var frågan tydlig. Det var å ena sidan de goda arbetskraftsinvandrarna från öststaterna som förväntades vara lojala socialister. Det var å andra sidan de svekfulla utlandssvenskarna, som minsann inte borde få någon gratis sjukvård om de kom tillbaka utblottade till Sverige. Utlandssvenskarna var avundsjukans hatobjekt par préférence under många år från vänsterpopulistiskt håll. Det behöver inte här framhållas att arbetskraftsinvandrarna från dessa år idag överlag röstar borgerligt.

Nu ser det helt annorlunda ut. Det handlar inte längre om en enkel migrationsekvation på plus och minus; inflyttning minus utflyttning. Det är asylsökande av alla schatteringar. Flera är kriminella flyktingar. Vi har minst ett mord varje dag. Liken påträffas lite varstans i Sverige. Under rotvältor i skogen, under gångbroar, på skolgårdar eller hemma hos grannen ligger de. Polisen får inte gå ut med signalement som kan vara etniskt diskriminerande, vilket många gånger kan verka förvirrande. När jag tidigare arbetade med mördare och våldtäktsmän, så fanns det förutom det inhemska buset en överrepresentation från vissa länder:
Finland: Eftersom deras värstingar alltid rymmer till Sverige.
Serbien: Deras smuggelmaffia krävde sin tribut.
Libanon: Terrorister och agenter hade libanesiska pass.
Turkiet: Deras låga utbildningsnivå gjorde det svårt för dem att anpassa sig i ett mer komplext samhälle som det svenska.
Marocko: Haschsmugglare som våldtog svenska kvinnor.
Chile: Deras maffia verkade mest på västkusten och hade där ett inflytande.
Brås senaste rapport om invandrares brottslighet från 2005 är visserligen gammal, men det är också den färskaste statistik som finns att tillgå. Under mätperioden 1997-2001 var utrikes födda överrepresenterade med faktor 2,5 över alla brottskategorier. Motsvarande siffra för dödligt våld och försök till mord och dråp var 4,2, och 5 för våldtäkt och våldtäktsförsök.
I Sverige har vi nu oroshärdar som Rosengård, Ronna och Backa som skulle kunna bli etnokrigshärdar. Det etniska utanförskapet blir en våldsorsak i sig. Så var fallet för några år sedan med El Paso i Texas, som är gränsstaden till Ciudad Juarez i Mexico med extremt hög knarkrelaterad brottslighet. Det inträffade ett ”Mirakel” i El Paso, som gjorde att staden idag har bland den lägsta prevalensen för våldsbrott. Miraklet var att latinos i El Paso började samarbeta med myndigheterna och fick en egen närområdesförankrad poliskår.

I Sverige har vi, av de studier som har gjorts att döma, inte sett något El Paso-mirakel. Lojalitetskonflikten mellan etnisk och samhällsidentitet gör att polisen i nämnda områden möts med tystnad, resignation och apati från de nysvenskar som anpassat sig. Förråder de sina kriminella landsmän så kan de ligga illa till själva, trots att detta gör deras egen situation svårare i sitt nya land. Problemet med kriminella etniska subkulturer är inte Sveriges problem, utan har uppstått i respektive länder. Det är alltså något som också bör behandlas med diplomati, naturligtvis i samarbete med världssamfundet. Om nu alla europeiska länder hade samarbetande Humanattachéer på sina respektive ambassader i dessa problemländer så skulle det få en kraftfull diplomatiskt ”impact value”. Få om några av dessa länder skulle klara av ett momentant masstillbakadragande av diplomatiska förbindelser.

Det problem jag här tar upp är egentligen tre problem. Ett socialpsykologiskt, ett socialpolitiskt och ett rättspsykiatriskt.
Det socialpsykologiska problemet:
Högerpopulismen i Sverige rekryteras från en lägre medelklass som vuxit upp under otrygga förhållanden. Kanske som skilsmässobarn från missbrukar-familjer. De vill ha ett liv med ordning och reda. De är genuint oroliga för de förändringar som sker i Sverige och definierar sig som ”socialkonservativa”. Tryggheten ligger i att bevara gamla värden som kärnfamiljen och svenska normsystem. En kvinna från Sverigedemokraterna säger att hon inte vågar gå ut på kvällarna. Denna rädsla blir sedan självuppfyllande i mötet med utlänningar och kan leda till våldsspiraler. Det är våra egna svenska trasiga personer som möter immigrerande trasiga personer. Egentligen har de mer gemensamt än andra på ett psykologiskt plan, men det leder till sociala konflikter.
Det socialpolitiska problemet:
Till skillnad från invandring i andra europeiska länder så är den svenska immigrationen fragmenterad. Det finns få om några medierande institutioner som mellanled mellan den etniska gruppen och det svenska samhället. I exemplet från El Paso så är det en homogen grupp av latinos vi talar om. De har alltså utvecklat egna sociala organisationer för att ta hand om missbruk och kriminalitet. I Frankrike är det en stor homogen grupp av algerier. Samma sak där. Den svenska immigrationen är däremot heterogen. Det är här bara hemspråksläraren som är närmaste kontaktpersonen till svenskarna.
Det finns ingen ombudsman för alla dessa etniciteter som kan tradera svenska normsystem så att de blir begripliga. Det svenska samhället är ett av de mer komplexa i världen genom dess implicita värdesystem. Det är som om vi trodde att kärlek, demokrati, integritet och miljöhänsyn är självklarheter som inte behöver förklaras. Att vi genom ren bussighet kan få våra immigranter att trivas här. Integration är en lång och svår process som tar minst tre generationer---i bästa fall.
Det rättspsykiatriska problemet:
En del av flyktingarna som kommer hit har svåra personlighetsstörningar från början, som man misstolkar som kulturskillnader. Några är till och med psykotiska. Det är de paranoida som känner sig förföljda i sina hemländer. De är ofta kverulansparanoiker som blir rättshaverister här, eller svartsjukeparanoiker som mördar sin fru eller deras gemensamma barn. Flera av dessa paranoiker är dessutom religiösa fanatiker och då kan det sluta hur som helst. Detta är baserat på mina egna erfarenheter från Rättspsykiatrin.
För att undvika att etnokrigen uppstår krävs att man noga identifierar medlemmarna i olika gäng och hur dessa är kopplade till etnicitet eller sektbildning. Vi får då ett samhälle där ”Storebror ser dig”. Skillnaden mellan George Orwells Storebror i ”1984” och en svensk polischef är väsentlig. Det är klart att vi svenskar ska agera som goda förebilder och i den bemärkelsen ska vi vara storasyskon för de utsatta människor som bosätter sig här. Det innebär att flera av deras gamla lojaliteter lättare kan brytas för att nya värderingar ska uppstå. En medial distansering av dessa problem leder annars till att etnokrigen breder ut sig i denna nation som stoltserar med att vara fredens förlovade land. Verklig fred får man genom att uppmärksamma och hantera konflikter innan de blir till krig. Alla vi svenskar bör uppfatta oss som fredsarbetare och samarbeta för att skapa bra förutsättningar för nysvenskar. Det gör vi genom att berätta om nationell och etnisk tillhörighet på de mördare vi har här. På detta sätt hjälper vi också de som redan anpassat sig från dessa länder. Svenskar är inte idioter som tror att alla som kommer från ett land är kriminella. Att mörka detta problem får motsatta konsekvenser och leder alltså till krigsliknande situationer. Detta fredsarbete är subtilt, men måste förankras med bättre tydlighet.

  • Comments(0)//arcana-arcanorum.serapeion.se/#post12