Arcana-Arcanorum

Arcana-Arcanorum

Om Arcana-Arcanorum

Denna blogg avser att belysa fenomen i samhället från helt nya perspektiv. Bloggen i sig är en tankesmedia som ser människan "sub specie eternitatis".

Jesus som Hermetiker

HermetismPosted by Christer Claus Sat, September 24, 2011 15:19:19

Jesu talar i sin liknelse om den barmhärtige samariten. Samarierna var några man föraktade och bespottade eftersom de hade en annan (och därmed) sämre religionsutövning än judarna för övrigt. Jesu visar i denna liknelse att barmhärtighet och god etik inte är avhängig religionen. Om vi lyfter upp (anagogisk exeges) andemeningen i Jesu liknelser, tydliggörs de gnostiskt/hermetiskt färgade tankegångar som var i svang vid denna tid. Dock skiljer sig de ursprungliga arameiska upptagningarna av liknelserna från evangelisternas grekiska texter.

Exempelvis handlar metaforen om kamelen och nålsögat om hur Jesus tog ett kamelhårsgarn, som man brukade laga näten med, och visade att när det blivit blött och därmed tagit upp saltvattnet, så kom det inte genom nålens öga. Den som tar saltet från andra kommer inte in i himmelriket. Det handlar om att inte sko sig på andras bekostnad.

Jesus använder sig av liknelseform mot det fariséiska prästerskapet för att inte kunna beskyllas för hädelse. Han talar i liknelsen om gästabudet hur en man (Gud) inbjuder till fest, men de som påstår sig vara hans vänner (Prästerna) vill inte komma. Mannen inbjuder i stället de fattiga, krymplingar, blinda och lytta (de som lidit). Denna liknelse visar också på Psykologens erfarenhet att det ofta krävs en livskris, chock eller depression för att initiera en självinsikt eller ett empatiskt förhållningssätt. Jesus är här klart antiklerikal--många prelater är förment goda utan att ha en erfarenhetsbaserad täckning för det.

Vi fortsätter med liknelsen om den förlorade sonen där den (själv-)rättfärdige brodern (Fariséen) är purken över att fadern (Gud) inte berömmer hans godhet, utan jämställer honom med den syndande brodern som levt ute i livet på gott och ont. Det är en framställning av skillnaden mellan konformitetsmoral och inre moral. Att vara moralisk av konformitet är inte svårt, det innebär att passivt undvika att göra det dåliga. Men en inre moral att aktivt handla gott kräver självinsikt genom livets prövningar. Att såsom den (själv-)rättfärdige brodern förakta sin broder för dennes eskapader visar både brist på livserfarenhet och självinsikt, och därmed också brist på empati. Det är denna omogenhet som kallas för narcissism. Samma tanke finns också med i liknelsen om vingårdsarbetarna där alla får samma lön oavsett när på dagen de börjat arbeta. Alltså: det spelar inte någon roll när i livet någon uppnår självinsikt och empati, det viktiga är att han vinnlägger sig att göra det. Detta betonas också i liknelsen med de tio punden där den främste tjänaren hade tiodubblat sin herres insats, medan den dålige tjänaren inte hade gjort något alls. Den självgode narcissisten är ju ofelbar och vill inte arbeta på sin personliga utveckling, medan daglig bearbetning av sin själ (pundet) leder till visdom (den tiofaldiga vinsten). Gud hjälper den som kämpar med sig själv.

Jesus säger att han har kommit för att fullborda lagen (tio guds bud). Han menar att om man hårdrar lagen så är det äktenskapsbrott att gifta sig med en frånskild kvinna och om bara en kvinna har erotiska fantasier om en annan man så skulle hon stenas. Lagen är inte så absolut. Självfallet är det rätt att ljuga och kanske t.o.m. döda för att rädda människoliv, för att rädda sina egna barn.

Jesus säger därför att lagen bara vilar på två bud:

1. Du ska älska Herren din Gud, med hela ditt hjärta och med hela din själ och med hela ditt förstånd (Matteus 22:37).

2. Du ska älska din nästa som dig själv (Matteus 22:39)

Det är bara detta som är kristendom och inget annat och dessa båda bud är ett och detsamma. När du har uppnått barmhärtighet (Empati), så ser du gudomen i din nästa därför att din egen inre Gud ser sig själv i varje annan människa. Det har ingenting med kristen tro att göra utan är tvärtom Hermetism. Att säga sig vara kristen har inget värde inför Gud. Det ger dig inget fribrev inför Sankte Per. Det finns många verkligt goda och empatiska människor i världen och ett kännetecken för dessa är att de inte yvs över sin trosbekännelse. Låt oss följa Jesu ord och bli seriösa i vår strävan efter personlig utveckling i en modern tid och frångå kyrkans meningslösa kristendom. Ett krav på kristen trosbekännelse är något som Jesus själv skulle ha betraktat som en Fariséisk styggelse, som utestänger så många goda människor. Det är alla de som tvivlar på kyrka och prästerskap, men lever i sann kärlek till livet och i vilja att ge av sig själva till de som behöver dem.

Det är idag inte förenligt med ett värdigt förhållningssätt att svassa för präster som om dessa hade ett andligt tolkningsföreträde framför andra. Enligt ovan möter du inte Gud i Kyrkan, utan i din nästa.

  • Comments(0)//arcana-arcanorum.serapeion.se/#post3