Arcana-Arcanorum

Arcana-Arcanorum

Om Arcana-Arcanorum

Denna blogg avser att belysa fenomen i samhället från helt nya perspektiv. Bloggen i sig är en tankesmedia som ser människan "sub specie eternitatis".

Fabianismens dårskap

OmvärldsanalysPosted by Christer Claus Sun, September 25, 2011 16:14:40

Den engelska socialdemokratins främsta tankesmedja har varit ”The Fabian Society” som grundades 1884, fem år innan det svenska socialdemokratiska partiet. Namnet syftar på att man liksom den romerske fältherren Fabius Maximus Cunctator gjorde mot Hannibal, skulle föra ett gerillakrig mot den etablerade makten i stället för en konfrontativ revolution. Strejker, flygblad och obstruktion samt övertagande av media och kulturliv stod på programmet. Författaren George Bernhard Shaw formulerade i sin ”Pygmalion”(1912) tanken att en kvinna från slummen (Eliza Doolittle) på sex månader skulle kunna omskolas (av Professor Higgins) till att bli en societetslady av rang. Dramat har också filmatiserats med titeln ”My Fair Lady”. Tanken på snabb klassvandring är sympatisk, men helt orealistisk. En motsatt uppfattning har Luigi Cavalli-Sforza (2000) som menar att kulturmönster kan ta upp till 1000 år att bryta. Den kulturöverföring (Cultural Transmission) som statiska samhällen och subkulturer bevarar är också en förutsättning för dessa gruppers existens och överlevnad. Subkulturen kan vara baserad på övergrepp, omskärelse, hedersmord, skändning och förödmjukelse av kvinnor och barn, men är ändå själva kärnan i gruppens identitet. Fabianerna tänker sig att det goda kommer att utvecklas i en person när den kommer till ett gott sammanhang. Hos dem finns myten om maskrosbarnet som lyckas gå från slummen till samhällets topp genom kamp och revolutionär glöd. Det är en politisk saga jämförbar med Askungen eller Askepjäsken. Spädbarnsforskaren Alan Sroufe (1999) har kunnat visa att denna saga inte stämmer. Enbart barn som fått en god anknytning med en närvarande anhörig de första 18 månaderna av sitt liv, har förmåga att etablera en sådan jagstyrka. Barn från fattiga miljöer som lyckades i samhället hade alla haft en känslomässigt mogen mamma, mormor eller ibland pappa, som fanns till för det. 18 månader är här en magisk gräns då talet börjar utvecklas och barnet kan bemästra sin omvärld på ett annat sätt än tidigare.
Hur går det då för barn som adopterats till Sverige? Hur går det för barn vars mödrar sålts till sina män och som hatar både barnens pappa och sina barn? Hur går det för barn i storfamiljer där ingen orkar med dem eller ser dem? Prognosen är inte god och det här är en tickande bomb då dessa barn växer upp med svåra anknytningstrauman. Det går inte att i efterhand ge dessa barn omsorg och kärlek. De kräver en djupgående psykoterapi. När jag arbetade som Psykoterapeut med mördare på Karsudden, där över hälften hade utländskt påbrå, räknade jag med att det krävdes minst 10 år av hypnoterapi att reparera en förlorad barndom och få dessa mördare välfungerande igen. Hypnosen är framgångsrik eftersom den kan återskapa anknytningsprocessen. Samtalsterapi fungerar inte alls. Hur många av våra asylsökande familjer har krigstrauman eller hedersrelaterat våld, som gett dem anknytningstrauman? Svaret är: Åtskilliga! Vad kan vi göra? Det första som ska till är en revidering av den osannolikt naiva Fabianism som även präglat vår egen socialdemokrati. Vi måste få en ordentlig förståelse för problemet. En förståelse som bygger på psykologisk kunskap och empatiskt inkännande i stället för önsketänkande. Detta vore i alla fall en början.

  • Comments(0)//arcana-arcanorum.serapeion.se/#post5